Ja, det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Men förklaringen är enkel men inte så kul. I tisdagen fick min farmor en stroke. Så i helgen blev det en oplanerad tur 40 mil norrut och ett besök på sjukhus. Jag måste säga att jag åkte med skrämmande syner på näthinnan, en gammal dam grå i synen, vanställd av förlamning och värst av allt humörsförändrad.

Men det var inte vad jag möttes av. Visserligen är hon förlamad, visst är hon otroligt trött och sover 23h/dygn. Men den stunden hon var vaken lös kämparglöde. Att höra min 93 åriga farmor viska fram frågan: Vilken dag är det i dag? Efter att fått höra svaret, kom konstaterandet: Det är 3 tre veckor till jag ska åka. Och jag vet att hon syftar på en resa hon ska göra i påsk och den vill hon göra. Det är väl inte troligt att hon kan göra den men att vilja ändå finns och skulle det här vara slutet så vet jag att hon kämpat in i det sista.