Ja, det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Men förklaringen är enkel men inte så kul. I tisdagen fick min farmor en stroke. Så i helgen blev det en oplanerad tur 40 mil norrut och ett besök på sjukhus. Jag måste säga att jag åkte med skrämmande syner på näthinnan, en gammal dam grå i synen, vanställd av förlamning och värst av allt humörsförändrad.

Men det var inte vad jag möttes av. Visserligen är hon förlamad, visst är hon otroligt trött och sover 23h/dygn. Men den stunden hon var vaken lös kämparglöde. Att höra min 93 åriga farmor viska fram frågan: Vilken dag är det i dag? Efter att fått höra svaret, kom konstaterandet: Det är 3 tre veckor till jag ska åka. Och jag vet att hon syftar på en resa hon ska göra i påsk och den vill hon göra. Det är väl inte troligt att hon kan göra den men att vilja ändå finns och skulle det här vara slutet så vet jag att hon kämpat in i det sista.

 

I helgen satt jag och en 9-åring och pratade soffbord. Hon har ett litet rum som precis gjorts om till ett tween-rum med bäddsoffa. Men efter som rummet är just litet så behöver behöver soffbordet lätt kunna flyttas undan, fungera som skrivbord och användas till förvaring. Hmmm... klurigt.... 

Hennes egen tankte var en typ skolbbänk med hjul. Absolut varför inte. Men enligt min mening finns en liten hake med att ha en skolbänk som bord. Det är att man kan inte komma åt det som är i utan att plocka av allt som är på. Men har man inte ont av det så är det ett ickeproblem.

För mig finns ett annat något större problem, att bygga ett stabilt, nett bord med hjul är skitsvårt. Det låter kanske konstigt men det är faktiskt bland det absolut svåraste. För det blir väldigt mycket brytkraft i benfästen, så att få det stabilt utan att fuska genom att sätta en hylla på hälften är verkligen svårt...

Men jag har fortsatt klura på problemet och kommit fram till något som kanske skulle fungera.

En låda på hjul med förvaring och en klaffskiva som han fällas upp och ner vid behov. Lite som en kombo mellen klassiska klaffbord, en skolbänk och en låda..

 

Sedan mina problem började har bekäftig vårdpersonal tjatat om vikten av vila. Vila, har jag förstått, är en självklarhet för många. Men jag är alldeles för förtjust i att leva för att vilja slösa tid på vila. Och för att kunna göra det krävs ett antal faktorer, sol och värme är ett stort MÅSTE, en bra bok gärna i ljusform, en säng/dyna som inte ger smärta, närvaro av människor tysta avslappnade men inte helt inpå mig. Det här är det ytterfaktor som krävs för att jag ska gå ner i varv men några av dom kan vara kluriga att få till, särskillt på vintern. 

 

Men vi jobbar på, just det jobbar på det... Efter mycket mätande, skissande har vi kommit på vilken typ av badkar vi får plats med. Men att installera badkar kräver mycket jobb, särskillt när det innebär att hela tvättstugan måste byggas om, golvet bilas upp, nya avlopp, nya ytskikt. Men jag kan inte förneka att det ska bli kul.

 

Sen kommer man till sommaren, då vill man inte ligga inne i ett badkar. Då vill man vara ute. Visserligen ligger jag offta och slöar i poolen. Men när det inte går vill jag ha nått annat. En tanke som slog mig var badenbaden men inte på stativ utan en man kan hänga upp. Tänk att ligga i en badenbaden och sakta gunga fram och tillbaka. 

Men att bygga en sån det kräver också en del jobb. Så ni ser, vila kräver jobb :)

 

Nu önskar jag att jag kan göra som jag gjorde förr, bara köra på som det inte finns någon morgondag. Faktum är att det var väldigt befrinade att inte ha begränsningar utan bara möjligheter. Men nu är det nya tider och jag håller hårt på middagsvilan för tillfället. Men det hindrar mig inte från att tänka.. 

Dagdrömmarna för dagen rörde möjligheten att göra bänk/soffa av oljefat. Tanken var att dela fatet på längden. Vika till några järn till ben, här blev det lite klurigt, ska benen vara feminint kurviga eller breda-raka lite hårda. Som sittyta ser jag framför mig en rätt tjockskumgummi överdragen med ett indiskt-inspirerat lapptäcke med hårt nerdragna knappar. Och givetvis måste den ha någon form av funktion också, sätter man fast sittdynan med gångjärn i tunnan får man, utöver en bänk, även en riktigt bra förvaring. 

Mmm... enligt bilden i huvudet kan det bli en rätt tuffgrej..

Någon som känner sig manad att prova? För tyvärr är detta en av alla dessa idéer som kommer att finnas i bakhuvudet men aldrig förverkligas.

 

 

 

 

Mitt kreaktiva görande ligger lite på is för stunden för all energi går till jobbet. Men nu när solen sken från en klarblå himlen kliade det i trädgårdsfingrarna. Jag vet att många redan har satt vårblommor på trappan men jag vill vänta lite till så jag tog fram stora saxen och röjde bort resterna av perennerna. Och sim-salla-bimm, under riset från en strandiris hittade jag en honungsros som jag köpte förra året. När jag fick syn på den visste jag direkt att den satt där tillfälligt för att till våren flyttas.......... ja, det var ju fråga, vad var det jag hade tänkt..... Troligen var det helt logiskt då men nu... ja ja, jag klurar nog ut det tids nog, Åh det är ändå dags att fixa lunchlådor.

Dagen till ära blir gratinerad kykling i tomatsås. Receptet är helt nytt och kom till efter vad jag hittade i skåpen.

 

Första riktigt soliga dagen i år och lyckligtvis infaller den på en lördag. Så efter att hästarna och fåren fått sitt och vi har hunnit med en promenad i skogen, passar vi på att återinviga vår altantrappa.  När altanen byggdes var trappen det som fick mest fokus. Med placering i sydväst fylls den av sol hela dagen och att välja inåtågende dubbeldörrar gör att man kan sitta i solen även dagar då det blåser lite snålt. Trappstegen anpassades så att dom ska kunna fungera att på likväl att gå i. Att göra oss omaktet att verkligen planera trappan ger verkligen tillbaka dagar som den här....

 

 

Jag som många andra har en hyfsat stor altan som jag vill kunna utnyttja under så lång säsong som möjligt. 
Men någonstans utmed vägen har jag börjat bli lite lat och bekväm... Givetvis är det jättemysigt och ombonat med levande ljus. Men det medför ju också en viss risk och dom ssån rackarna har ju en förmåga att ha rätt begränsad livslängd, framför allt värmeljus. Sen vore det bra om man kunde ha tänt lite mysbelysning även på vintern. 
Så under en längre tid har jag funderat över om det inte går att göra en elektrisk taklampa, men då finns ju den där lilla haken IP-klassning, alltså elsäkerhet utomhus. Så jag får nog fundera ett par varv till, men jag har också kollat av vad som finns att köpa och snubblade över några läckra inspirationsbilder..

 

Jag har varit lite lat det sista och inte skrivit så mycket. Eller så har det mer att göra med att jag lägger mycket ernergi på mitt arbete och får inte mycket tid över till att drömma och skapa. Nu längtar jag mest till våren så jag kan börja utomhus igen. Visserligen har vi vår värme med det känns rätt bedrägligt. Och när jag väl börjar böja järn igen vill jag hålla på och inte bli avbruten av bakslag i vädret. 

Men något jag kan bjuda på så här i en mellanperiod är nya recept. I dag valde jag att jobba hemifrån, vilket innebär att jag hinner laga mat. Som säkert alla vet vid det här laget är att jag lagar mycket husmanskost, så dagens luchh blev köttfärslimpa. 

Köttfärslimpa är givetvis gott precis som det är, men nu valde jag att lägga till lite av medelhavsländerna i maten...

 

Efter att ha rullat upp rullgardinen fram på förmiddagen ändrades dagen promenad i skogen till shoppingtur med dotter. Shoppingturen startades enligt givna rutiner med några baljor kaffe för att övergå till halvliggande ställing i fåtöljen utan för provhytten i jeansaffären och avslutas med att halvdöd stå och rota bland tag 2 för 1 mystiska hårvårdsprodukter i en klädbutik för tonåringar... Väl hemma, men en dotter som glad i sinnet försvann upp på rummet för att prova kläder, kunde jag kliva in i min komfortzon igen.

Mamma har önskat sig en väska/kasse precis avsedd för A4-pärm. Och eftersom hon vistas i politikens långa korridorer var jag bara tvungen att trycka någon form av statement.....