Äntligen lite vettig uppkoppling. Efter 1,5 månad i något som känns som en tornados centrum. Städa - mäklare -till tippen - fotografering - ännu mer städning - budgivning också pang, huset sålt. Mitt i allt detta borde vi ha lagt lite tid på adressändring och fram för allt flyttat vårat internet. Halvtaskig delning från min mobil har varit vår enda kontakt med omvärden. Vi har ännu inte fått vårt ADSL flyttat. Men när dotter kom hem från 3 veckor praktik i Norge höll husfriden på att totalt kolapsa i brist på internet. Så en tur till pressbrån och ett riktigt bra mobilt wifi införskaffades. Så nu är vi en "lycklig" familj som bor på 64 m2 och jobbar på allt vi kan med att få 2:a vånings 2 sovrum klara.

 

Slut städning..

Helst av allt skulle jag nu bara strunta i vårt förra hus och helt hän ge mig åt det nya. Men 2 djupa andetag och lite vuxenansvar åkte jag i dag till det gamla huset för att göra den sista städningen. Och som alltid går det där sista rätt fort när man väl börjat. 

 

Och i stället förr att jobba vidare på 2:a våning passade jag på att njuta av solen, tampas med is-vindar och börja gräva min första rabatt i det nya huset... Hej nästa 20 år

 

 

 

Vi brukar alltid drar igång allt som har med  julen att göra 1:a advent. Men blir det lite annorlunda. All vaken tid går åt till att renovera. Men vi har tur som har en dotter som håller på traditionerna och till och med tjuvstartar. Köttbullarna och jansson ligger redan i frysen och i helgen bakades det bullar. Allt medan vi jobbar på med att försöka bli klara så långt att vi kan fira julafton i nya huset. Men lite bidrag gjorde jag iallafall till julfriden.

Det här är ju rätt roligt... För 4 år sedan byggde jag lite möbler till storarummet. Då hade jag väldigt mycket pyssel med att ta fram de exakta nyansen för att få borden aatt se gammla ut. Så jag blandade vit färg, kimrök och lite annat...

 

Och nu i helgen var vi på ikea och köpte bänkskivor som är hyfsat nya i deras sortiment.

 

Och döm av min förvåning när jag tar med mig en list från Ikea-skivan hem och lägger den på bordet...

Det var ett tag sedan sist. Men orsaken är enkel. Jag och min man har ett projekt som är långsiktigt, tidskrävande och inte något som passar in i den här bloggen. Men jag ska visa ett lite klipp från vårat garage-projekt..

 

Våren är på antågande, åtminnståne känns det så just i dag. Och kvar i köket hänger julgardinerna. Så i dag åkte jag och min man på shoppingtur till Skövde. På min mans shoppinglista stod det bromsvätska och det var precis vad han köpte. På min stod det gardiner och det var inte det enda jag kom hem med...

 

Nu var det ett tag sedan jag bloggade.. och det har som alltid sin orsaker. Och som så ofta det sista året, är det pappa som upptar min tid. Så senaste veckan har ägnat åt att planera sista etappen av pappas flytt. Och eftersom det är 25 mil enkelresa så behövs lite planering. Så lördag morgon bar det av till pappas gamla adress. Packa och bära halva dan. Men vi lyxade till det lite, när kvällen kom vara det bara att bege sig till det lilla och väldigt charmiga Park Hotell i Västervik.

Då var det 14/2 igen. Alla hjärtans dag är inget jag brukar fira, men jag tycker det är gulligt att dagen finns.

Jag har ägnat dagen åt att först få min något motvilliga man på en 7,5 km lång promenad. Men när man är riktigt tight med sin tonåring och dennes stora kärlek så behöver man lite vuxentid, utan stor grytlock till öron :)

Sen blev det shoppingtur. På inköpslistan fanns riktigt grovt slippapper, så dotters kärlek kan slipa bort all lack på motorhuven. Det är tydligen inne med rostig huv. varför inte.... eller?
Ja, det är ingen idé att försöka förklar hur korkat det är att slipa bort färgen från bilen, han lär själv komma på det när han fyllt 23. Bättre att ge honom lite slippapper och se lycka lysa ur ögonen :)

 

Nästa inköp blev ett strykjärn. Mitt första egen köpta. Atta, vad jag kände mig gammal. Jag har varit "vuxen" så länge att jag slitit ut ett strykjärn.
Sista inköpet var ett spontanköp. Ett knippe tulpaner till min man. - Det är ju ändå alla hjärtans dag -

 

Medan jag och dotter var ute och shoppade var min man och slängde skräp på återvinningsstationen.
Men söta som han är stannade till och handlade....

 

Förra helgen fick vi akut rycka ut och hämta hem pappa som legat på sjukhus med lunginflamation.
Nu bor pappa hos oss medan han försöker återhämta sig och för mig blir det inte mycket mer gjort än att serva med mat och hundpromenader. Men i dag blev det en tur till några loppisar. Tyvärr gjordes inga fynd där.
Där emot hittade jag två rosa vaser på ÖoB som passar perfekt i dotters rum. Och eftersom hon tillbringar helgen hos pojkvännen passar jag på att piffa lite....

 

Det här inlägget blir ett sidospår från mina vanliga ämnen men jag har gjort en märklig betraktelse...

 

 

På byns julparad visade några stolta grabbar upp sig och sin traktorer. Syftet med detta vara att stolt berätta att dom, unga drivna grabbar som valt att stanna kvar i byn och sats på något så omodernt och oegennyttigt som jordbruk, har vunnit kommunens anbudsförfrågan på snöröjning. 

 

Att ta sig an ett sånt är anbud kräver rätt mycket.  Inte bara att man måste ha maskiner för att ploga, vilket kanske de flesta bönder har. Det kräver entreprenörsanda, förmåga att planera, hantera alla regler som följer, tackla bybornas krav på service osv. Men inte bara det. Att köra i snösvängen innebär att du utan hänsyn till egna behov, så som dra på solsemester mitt i smällkalla vintern, fira högtider med familjen, ölkvällar med polarna, stannar hemma och har snöjour. Och i detta något oberäkniliga land kan snön vräka ner och göra vägarna oframkommliga för att i nästa stund börja töa och förvandla vanliga gator till dom mest välpolerade skridskorisar du kan tänka.

 

Nu har ju vintern, i alla fall här, varit väldigt skonsam. Men så nu i helgen kom Egon...

Först lite snö som snabbt över gick i regn och på det vindbyar som sopade omkull det mesta. När morgonen kom och vinden bedarrade började det att snöa igen, ymnigt. Men vad sjutton det är ju söndag och de flesta är hemma och har det bra (utom alla bönder och andra ute på landsbyggden som så här efter stormen är strömlösa). (Snömängden översteg aldrig 10 cm.)

 

Då läser jag på en Facebook, på en lokal sida som är skapad för att sprida possitivitet i byn.
- Varför är det inte plogat!
-Jag har inte sett snöplogen på hela dagen!
-Varför har dom inte sandat!

-Det är snorhalt varför saltar dom inte!

-Dom plogade min gata och vek inte undan plogbladet utanför min infart så nu måste jag skotta. Vet dom inte hur man plogar?!

Och så här har det fortsatt...
Killarna som plogar försöker förtvivlat förklara vilka regler som kommunen satt upp för alla som plogar och att dom gör sitt bästa för att så snabbt som möjligt göra alla nöjda.

 

Min slutsats av detta blir:
Att man som egennyttig byinvånare absolut inte kan tollerera att unga människor med etreprenörsanda försöker göra något bygga en framtid för sig och andra i en liten by med få jobb.

 

Att samtliga skattepengar bör gå till att bemanna fordon som kan ploga OM det skulle bli snö. Och där med avstå från gatljus, lärare i skolan, bibliotek och annat som gör denna lilla by levande.

 

Att människor inte vet att dett snöar i Sverige -varje år- och man där med borde vara förberedd på detta.

 

Och att det som borde genomsyra en liten by där alla känner: gemenskap, samhörighet, lojalitet och hjälpsamhet totalt tycks saknas.

 

Är det så här vi vill att  samhället ska blomstra?  
Är det så här man ska bemöta andra oavsett om det är på socialamedier eller verkliga livet?
Vad hände med värme, tollerans och glädje över att andra vågar satsa när man själv inte vågar?
Hur ska vi motivera våra barn att våga när vi själva sätter kniven i ryggen på dom som gör det?

 

 

Men nu 30 timmar senare och snön är åter borta, så hoppas jag att dessa grabbar som i går kämpade med att göra alla i byn nöjda, har fått tillbaka strömmen på sina gårdar så deras familjer och djur får mat och värme, hunnit se över sina egna hem och laga eventuella skador efter stormen.

Och att Egon inte har förstört för mycket av deras kommande inkomstkälla, skogen.

 

Så nästa gång du ser en bonde i sin traktor, skänk honom/henne en extra tanke. Det är deras oegennyttiga arbete som står bakom att du har det bra.  

 

Det är lite kul när man får syn på något annorlunda boenden. Och det här huset är väldigt speciellt.

För att ge lite bakgrund, Huset heter Helliden Stallet (klicka för att se annons) och är beläget i utkanten av Tidaholm i Skaraborg. Det har 6 rum fördelat över 380 m², tomt på hela 3170 m² och huset är byggt år 1901.

 

Då är det nytt år...igen. Jag kan inte fatta var 2014 tog vägen. Men nått jag vet är att jag aldrig vill att det året upprepas igen, åtminnstone inte den första halvan. Fast nu är det nytt år som ligger framför oss och allt är än så länge ett oskrivet blad. Normalt avlägger jag aldrig några nyårslöften, men år har jag lovat mig nått, kanske inte ett nyårslöfte, men i alla fall. År 2015 lovar jag att på allvar försöka lyssna på min kropp och faktiskt försöka ta hand om den. Så mina favorit ordspråk kan hänga med även i år men innebörden blir en annan.

 

God fortsättning :)

 

 

Helt otroligt, vet inte när jag såg den där stora lampan senast. Efter vad som känns som månader med ett väder som påminner om en aldrig sinande, mörk, kall dusch, föll plötrsigt temperaturen till -10 och lampan tändes. Och alla i byn måste tänkt samma sak för jag har väl aldrig sett så många människor ute på promenad.

 

Själva började vi dan som alla andra, med promenad i skogen.

Sen var det dags för julkalas hos mamma. Men vägen dit bjöd på något annat än tänkt, för plötsligt dansade bilen framför oss av vägen och ner i diket. Så tur var gick det bra men tjejen i bilen. Men där kunde hon ju inte stå. Så fram med bogserlinan och efter att krypit runt i jakt på något att fästa linan i så fick vi äntligen upp hennes bil. Och både hon och vi kunde fortsätta mot våra respektive julkalas, jag med skitiga knän på mina ljus byxor men med solsken i sinnet. 

 

På vägen skulle vi plocka upp mormor, hos henne passade jag på att ta lite bilder på den fantastiska dagen.

Det börjar bli dags att julpynta. Och att jag är besatt av julpynt är ingen hemlighet. Förra året hade vi brunt, i år vill vi ha rött. Jag vet att jag har massor av rött pynt. Men efter att ha byggt om storarummet har jag helt plötsligt fler fönster. Och efter att ha rotat runt i kartongen JUL - RÖD efter 6 st likadana röda kulor kan jag konstatera att. Nej, det finns 2-3-4 lika men inte 6. Så det får bli en inköpsrunda...

Trots renoveringskaos och tajt tidschema både hemma och på jobbet måste man lämna lite utrymmen för nära och kära. Så härom dagen kom kottarna och kottarnas mamma på en stunds mysfika. 

Älsta flickan var väl den som var mest angelägen om besöket eftersom jag lovat henne en mössa. En speciell mössa, lite för stor, med tofs och knappar. Men i rättvisansnamn han jag fixa mössor till dom arndra två också, så lyckan var total...

 

Oj, vilken helg....

I fredags gick det undan. Först en intensiv dag på jobbet sen snabbt hem och grabba övernattningsväska. Mindre än 15 minuter senare satt jag och min man i bilen igen på väg till pappa. Vilket är en 30 mil lång biltur.

Upp i ottan på lördag, kaffe-kaffe-kaffe och sedan packa flyttbussen för en 36 mil lång tur tillbaka men den här gången med vägen via pappas nya bostad. 

I och med detta är nerräkningen påbörjad. Efter att min pappa har förlorat 2 kvinnor till cancern under loppet av 7,5 år så ska han äntligen flytta "hem". 

Nu höjer ni nog på ögonbrynen, hem? Ja, efter att ha faft pappa först 17 mil bort och sedan 30 så att ha honom 50 min bort är helt underbart :)

 

Nog om det, helgen är ju inte slut för det har blivit lördags kväll....

Den sista dagen på helgen har vi tillbringat hemma. Det har inte blivit någon lugn dag direkt. Hela dagen har gått åt till vårt "lilla" projekt. Tidsplanen är tuff, till jul måste det vara klart men målet är 1:a advent. Så i jag har slipat spackel och min man har plockat ner den sista delen av väggen. Vilket inte var det lättaste eftersom den var 3 tum tjock och spåntad. Men till slut så...

 

Nu sitter vi här och njuter av en sprakande brasa helt bestående av rtester från väggen :)

 

 

Ja, lite av tidsoptimister är vi nog eller så gillar vi bara att jobba under press eller som sista alternativ

- helt galna-

Vilket det nu är så är vårt hus under rekonstruktion, igen, och det måste vara funktionsklart till jul men helst till advent.

 

Under åren har vårt hus genomgått många förändringar.

Från 2 lägenheter, en 2:a och en 3:a

till enfamiljshus med 6 rum och kök

som snabbt blev 5 rum och kök

för att sedan få en tillbyggnad i 2 våningar som gav en större hall och ett allrum på 2:a våning o.s.v o.s.v

Och nu är det alltså dags att förvandla denna femrumskåk till en fyrumskåk.

 

Min motivering till detta beslut: Det blir så snyggt, lätt möblerat och vi kan duka långbord där alla får plats.

 

Min man (som inte har varit lika pigg på idén) gav med sig tillslut med motiveringen: Ja, det blir ju bättre cirkulation på värmen....

 

Ja trots våra olika infallsvinklar så kommer den här dörren snart vara ett minne blott..

 

..Jodå, även om jag inte handlar så himla mycket så gjorde jag några fynd under besöket i Stockholm.

Under första shoppingturen var tonåringarna ute på egenhand och jag och min man gjorde en lov in på Claes Ohlsson och gissa vad jag snubblade över. Ett par betongljusstakar som jag kännde att jag bara måste ha. Lite tråkigt var dock att vi efter detta fynd valde att ta en långpromenad ut på Skeppsholmen i stället för att fortsätta shoppa. Och betongljusstaker i en påse och 1,5 h promenad ingen bra kombination om inte absolut gillar känslan av bortdomnade blodlösa fingrar. Men Skeppsholmen är så vacker så den kan var värd lite obehag :)

Ett annat lite mer komlicerat fynd är 4 nya te/varm choklad-koppar. Att införskaffa koppar kräver en hel del testande. Min dotter gick med liv och lust in för att finna rätt muggar/koppar. Min man som är härdad vid det här laget slog sig lungt ner på en bänk och väntade.

Dotterns pojkvän (som för första gången såg denna sida av familjen) tittade först storögt för att sedan övergå till att på ett mycket underhållande sätt häckla våra försök att hitta den perfekta muggen....

 

 

.... kan jag vara en bra omskrivning av att städa. 

I vänta på att kunna göra klart mina ljusstakar (jag behöver åka och shoppa gängsnitt) så passar jag på att höststäda altanen. Det har bott en högst intressat spindel bakom gardinen hela sommaren. Denna stora, runda spndel, med något som liknar ett kors på ryggen, har lyckats avverka en hel livscykel i sin lugna vrå. Tyvärr syns det också på gardinerna och jag har ingen lust att när våren kommer upptäcka att spindelnslämningar har börjat mögla. Så bara att tvätta. 

 

 

För att piffa upp tristessen med att städa, har två nya, droppformade kransar, tillverkats för att pryda altanens dubbeldörrar.

 

 

 

... Eller,  ja, rensa tankarna och få frisk luft blev det i alla fall. 

Oftast är jag så himla trött när jag åker till jobbet, att den 20 minuter långa resan går på ren autopilot.
Men i bland glimmar det till och jag noterar omgivningen. Just i morse var en sån morgon och till råga på allt var kameran med...