Helt otroligt, vet inte när jag såg den där stora lampan senast. Efter vad som känns som månader med ett väder som påminner om en aldrig sinande, mörk, kall dusch, föll plötrsigt temperaturen till -10 och lampan tändes. Och alla i byn måste tänkt samma sak för jag har väl aldrig sett så många människor ute på promenad.

 

Själva började vi dan som alla andra, med promenad i skogen.

Sen var det dags för julkalas hos mamma. Men vägen dit bjöd på något annat än tänkt, för plötsligt dansade bilen framför oss av vägen och ner i diket. Så tur var gick det bra men tjejen i bilen. Men där kunde hon ju inte stå. Så fram med bogserlinan och efter att krypit runt i jakt på något att fästa linan i så fick vi äntligen upp hennes bil. Och både hon och vi kunde fortsätta mot våra respektive julkalas, jag med skitiga knän på mina ljus byxor men med solsken i sinnet. 

 

På vägen skulle vi plocka upp mormor, hos henne passade jag på att ta lite bilder på den fantastiska dagen.