Japp, så är det.. Inte för att jag gillar att prata om det men så är det, för snart 2 år sedan fick jag diagnosen fibromyalgi. För den som inte vet så är fibromyalgi en felkoppling någonstans i hjärna. Den här felkopplingen gör att kroppen inte längre kan håll ordning på och tolka signaler rätt eller helt enkelt övertolkar signalerna. Vilket gör att den skickar signaler om smärta där det inte finns någon eller håller på att skicka olika signaler kors och tvärs som inte betyder något.

Det finns hundra tals exempel men för att nämna något: någon tar i mig - kroppen får för sig att jag fick ett slag. Eller jag ligger i sängen - kroppen tycker att tycket från madrassen är gjord av betong och pressas mot kroppen. 

Att alltid ha ont och sova dåligt gör att jag ofta är väldigt trött, ibland får jag svårt att vistas där det är stimmigt tex på kalas eller svårt att sitta, stå, gå, ligga längre stunder. osv... 

Går det att bota? Nej, men man kan bli symtom fri. Hur? ingen aning, rätt leverne enligt läkare. Och vad är det? Kommer nog att ta mig en livstid att klura ut det.. 

Att bli kroniskt sjuk, bara så där, vad gör man? Hur blev det så? Är livet slut nu? och jag som vill så mycket mer.. ja frågorna den dagen för 2 år sedan var många och svaren få. Men efter ett tag bestämde jag mig. Att lägga sig på soffan och "bli" fibromyalgi patient är inget för mig.. Och rätt snart kom jag på att röra sig i ett lugnt tempo är det bästa för mig. Så jag började förverkliga dom idéer och tankar som jag inte "hunnit" med när jag rusat genom livet.

Jag njuter av att skapa. Skapandet ger mig ett lugn, en glädje, harmoni och möjligheten att sätta fokus på annat än smärtan. 
Att få dessa känslor både från de människor jag tycker om och från det jag gör, ger mig kraft att hantera den lilla äckliga varelse som flyttat in i min kropp och heter fibromyalgi. 
Jobbar jag eller är jag sjukskriven? Jag jobbar men inte heltid och ibland blir jag sjukskriven.

Hur kom bloggen till? Jo, i somras min älskade dotter såg att jag hamnade i läge där jag inte längre kunde varva ner. Hon satte sig vid datorn och skapade en blogg. När hon var klar sa hon: Här mamma sätt dig ner och skriv och berätta om din tankar, dina möbler och annat du gillar, dela det med andra.. 

Så nu gör jag det, sätter mig ner en stund, varvar ner, skriver, njuter av andras tankar och idéer.

Och vart framtid har med sig återstår att se, kanske är detta ett sätt att få en nystart...