japp så blir det i bland. Mormor bad mig sy en kudde hon ska ha med till Kanada. Önskemålet är att hennes favorit ordspråk ska vara tryckt på kudden. Så glad i hågen körde jag i gång i går.. Men jag borrde lärt mig, bilden måste finnas i huvudet eller i fingrarna innan jag börjar. Så resultatet blev, visserligen rent tekniskt ett kuddfodral, men i övrigt en katastrof. Fel tygval, både när det gälde fär och material, trycket kanade för tyget var för glatt, formatet blev bedrövligt. ja så så kan det bli i bland för försöka ta nya tag i morgon för mormors avresedatum närmar sig snabbt. 

 

Mmmm.... äntligen långhelg.... och jag håller på och planerar årets nyheter i trädgården. Något som stått på önskelistan under några år är ett avslut på pergolan. Anledningen att det inte blivit av är att jag faktiskt inte har klurat ut hur det ska se ut. Men nu börjar saker falla på plats.. Något som hjälpte till med beslutet var en 25 cm bred och 130 diameter stor järnring jag kom över. Så nu saknas ett lass med grus, en vatten tunna och givetvis massort av växter. Ska bli så kul och se om det blir som min hjärna säger..

 

Och det är inte bara min trädgård som planeras, även min vänns trädgård fick en genomgång i dag. Där är planen att det gamla hönshuset, som i dag fungerar som förråd, ska få en utsida som för tankarna till en kollonistuga eller kanske en sjöbod med mysfaktor.... Så det gör att jag förhoppningsvis får möjlighet att köra grävmaskin även i år :)

 

.. ja det var vad som kom på besök i går förmiddag.

Jag och min man satt på trappa i solen och funderade på om vi skulle fortsätta dagen på samma sätt som vi börjat den (genom att sova till halv 11). Då vår granne dyker upp med sin man i släptåg. Ilsken så att orden stockade sig i halsen tackar hon för födelsedagsblomman hon fått av oss tidigare under helgen. För att sedan utbriska i en harang om hur att hon vill ha ett staket runt soptunnorna och hennes man har (som alltid) ett antal argument för varför detta inte kan göras just idag. Han är faktiskt väldigt lik Åsa-Nisse både i sätt och utseende, dessutom lever han efter devisen "sysselsättning är bra men det får inte urarta i arbete"

 

Men hur som helst efter ha medlat lite, gick vi över till grannen med 2 delar färdigspikat staket. Skickade in "Åsa-Nisse" till stan för att fixa mer material. Under tiden plckade vi fram och monterade hennes utemöbler - tog en låååång fika. För att med gemensamma krafter bygga "gresaboxen" (enl Åsa-Nisse) åt soptunnorna.

 

Inte så vi tänkt spendera dagen men med tanke på min grannes srålande leende var det helt klart värt de ändrade planerna....

 

Inte kan man klaga på vädret iallfall, tänk att vi har något som liknar sommar redan i april. Och just de här april dagarna passade jag på att njuta riktigt mycket.

Efter att ha suttit inlåst hela fredagsförmiddagen i ett maratonmöte (hur nu någon kan få för sig att 4 timmar långt möte någonsin är nödvändigt, är för mig obegripligt)

Men efter mötet bjöd mamma på lunch - på altanen - i solen men ut sikt över henne underbar magnolia...

 

Sedan mina problem började har bekäftig vårdpersonal tjatat om vikten av vila. Vila, har jag förstått, är en självklarhet för många. Men jag är alldeles för förtjust i att leva för att vilja slösa tid på vila. Och för att kunna göra det krävs ett antal faktorer, sol och värme är ett stort MÅSTE, en bra bok gärna i ljusform, en säng/dyna som inte ger smärta, närvaro av människor tysta avslappnade men inte helt inpå mig. Det här är det ytterfaktor som krävs för att jag ska gå ner i varv men några av dom kan vara kluriga att få till, särskillt på vintern. 

 

Men vi jobbar på, just det jobbar på det... Efter mycket mätande, skissande har vi kommit på vilken typ av badkar vi får plats med. Men att installera badkar kräver mycket jobb, särskillt när det innebär att hela tvättstugan måste byggas om, golvet bilas upp, nya avlopp, nya ytskikt. Men jag kan inte förneka att det ska bli kul.

 

Sen kommer man till sommaren, då vill man inte ligga inne i ett badkar. Då vill man vara ute. Visserligen ligger jag offta och slöar i poolen. Men när det inte går vill jag ha nått annat. En tanke som slog mig var badenbaden men inte på stativ utan en man kan hänga upp. Tänk att ligga i en badenbaden och sakta gunga fram och tillbaka. 

Men att bygga en sån det kräver också en del jobb. Så ni ser, vila kräver jobb :)

 

Nu önskar jag att jag kan göra som jag gjorde förr, bara köra på som det inte finns någon morgondag. Faktum är att det var väldigt befrinade att inte ha begränsningar utan bara möjligheter. Men nu är det nya tider och jag håller hårt på middagsvilan för tillfället. Men det hindrar mig inte från att tänka.. 

Dagdrömmarna för dagen rörde möjligheten att göra bänk/soffa av oljefat. Tanken var att dela fatet på längden. Vika till några järn till ben, här blev det lite klurigt, ska benen vara feminint kurviga eller breda-raka lite hårda. Som sittyta ser jag framför mig en rätt tjockskumgummi överdragen med ett indiskt-inspirerat lapptäcke med hårt nerdragna knappar. Och givetvis måste den ha någon form av funktion också, sätter man fast sittdynan med gångjärn i tunnan får man, utöver en bänk, även en riktigt bra förvaring. 

Mmm... enligt bilden i huvudet kan det bli en rätt tuffgrej..

Någon som känner sig manad att prova? För tyvärr är detta en av alla dessa idéer som kommer att finnas i bakhuvudet men aldrig förverkligas.

 

 

 

 

Ja och så kom dom idag, familjen med små-kottarna. Min dotters rum var riggat med lampor och kamerastativ. Men mina farhågor besannades, att ta kort inomhus i februari utan komplett fotostudio är rena vansinnet. Och att jag har total avsaknad av fotoutblidning gör ju inte saken bättre. Men, men trycka på knappen kan både jag och dotter så några bilder blev godkända. Och en runda genom photoshop gjorde sitt till.  Så med livilig fantasi så kan jag nu lägga till barnfotograf i CV:t  ;-) 

 

I dag för en vecka sedan föddes ytterigare en kotte. En knubbig, mörkhårig liten tös som snarkar förnöjt när vi fick äran att träffa henne för första gången idag. Presenten till nytillskottet var trollet som tillverkades tidigare i veckan och storasystern fick ett troll, fast i lite mindre modell (ilket inte var någon hit). Sånt tur var så fanns det även godis i påsen, så jag blir nog förlåten en vacker dag. (Vad tänkte jag på, ett svart långhårigt troll till en tre-årig tös som älskar rosa, Jag är inte direkt pedagogisk... :) ) 

Medan vi satt där och beundrade det lilla livet och lyssnade på storasysters berättelser om hur mamma har duschat. Uttrycke mamman en önskan om att få tag på små hårband till den lilla. Inget jag hade för avsikt att göra något åt just då. Men när jag kom hem och regnet fortfarande öste ner och det var OS på tv så letade jag fram lite trikåtyg...

 

Hittills har jag gjort 3 men kan gissa att det blir fler...

 

Nu trodde ni nog att ni skulle få se något nyskapande och kreaktivt men tji. Jag har, i många år, försökt göra något speciell för denna dag men jag tycker allt faller platt.
Tittar man på utbudet i affärerna är det ungefär lika tråkigt, hjärtan, rosor och krimskrams i rosa eller rött. Och jag kan tyvärr inte säga att jag uppskattar att få en röd kopp med hjärta med en rosa nalle ner körd i och som håller någon skylt med "jag älskar dig". För mig är kvalitetstid tillsammans betydligt viktigare.

Så mitt tips för dagen, ta en fika och en promenad med någon du tycker om :)

 

Kan konstatera att i dag är det en andeles vanlig grå dag i feberuari. Men det gör inte så mycket för jag tänker dra mig tillbaka till symaskinen och börja sy på delarna till gungstolen. För helt plötslig föll bitarna på platts så att säga. Och tur är väl det för de senast tre fyra nätterna har jag oc min hjärna varit helt i otak. Men jag vill sova eller möjligen fundera över mönstret till gungstolen. Så har min hjärna tvingat mig att sova i någon form av stackatto-rytm. Där jag hela tiden blivit väckt av bilder på små färgglada troll med stor mun och svans man kan använda som draghandtag och bord gjorda av körsbärsträ. Dessa tankar gör att jag skulle vilja rusa ner i snicken och köra igång innan tanken försvinner men nu har jag lovat mig själv - en sak i taget - och gungstolen står först i kö.... men regler är väl till för att brytas, eller :)

Jag hittar inte tonen, och nu menar jag inte någon musikaliskton utan färgtonen. Den amerikanskagunstolen som stått till sig sedan i höstas ska få en makeover. I huvudet har jag en bild/en känsla av någon form av lappteknik som jag vill återge. Men icke, två vändor har jag varit iväg och köpt tyg med det vill sig inte, jag kan inte återskapa känslan. Något frustrerad hoppas jag på att morgondagens besök på Stockholm Furniture & Light Fair ska ge den rätta inspirationen.

Nu är det äntligen dags att ta tag i gungstolen som in skaffades i höstas. Den har fått stå på altanen och mogna. Men nu är det dags att göra något åt den, problemet är att jag vet hur jag vill att den ska se ut men hittar inte rätt material och mönster. Efter att vara påväg att bli tokig på att inte få bilden ur huvudet och ner på papper, tillbringar jag tid med att skanna nätet efter rätt mönster. Och helt oväntat snubbblade jag över något helt annat... Textilkonstnär Karin Bawaah. Hon gör stickade kläder, med härlig färgsättning, och en helt unik stil. Och man kan inte bli annat än glad när man ser dom.

 

 

 

Vill du veta mer om Karin, besök hennes hemsida www.katrinbawah.se

 

 

Tankarna på en tygkasse/ryggsäck har fortsatt snurra i mitt huvud och saker börjar ta form. Men även om jag ville börja direkt när jag kom hem från jobbet, var jag tvungen att ta tag i lite andra saker först,så som handla. Tyvärr är det ju så att vill man skapa krävs det material, så i dag gick turen till färgaffären. Lite sprayfärg och sandpapper och jag är glad som en speleman. Hem och lacka bengavlarna till ljugarbänken. Och nu en stund med datorn i knät för att skapa ett bra motiv till tygkassen. Det är faktiskt lite klurigt för jag har bara en känsla och ingen klar bild så jag får känna mig fram, men en sak är säker....

 

Tillbaka till det normala.... Sent i går kväll, mitt i snålblåsen och snön, landade det lilla 7 sitsiga planet på en liten loka flygplats. Äntligen hemma! 

Efter 3 dagar med pressat schema  och intensiva studier av möbler är det riktigt skönt att vara hemma i min egen snick. Tyst och lugnt och ett tempo som passar mig bättre. Det enda jag saknar är vädret, +6 och sol var mycket trevligare än iskalla vindar och snö som kommer horisontellt. 

 

Men resan skapade ett behov... en vettig väska till datorn, laddare och något som kändes som 1 ton papper.

Datorväskor är nästan utan undatag skittråkiga och jag vill ha alla funktioner i 1: vattentålig - kunna expandera den vid behov - axelväska - men kunna ändra till ryggsäck - förvaringsfack - remmar som inte skär in men snygga - svart eller mörk men inte tråkig nylon - fodrad men inte tjock. Hur man får tag på en sån väska utan att betala en förmögenhet har jag ingen aning om. Men medan jag funderar på det jobbar jag vidare med ljugarbänken och fortsätter längta efter vår...

 

Idag bloggar jag inte från mitt vanliga ställe, hemma i tv soffan, utan i dag sitter jag på ett hotell rum strax utanför Minden i Tyskland. Dagen har jag tillbringat på en av fabrikerna till företaget jag jobbar för. Så ord för dagen meshback - feltglides - upholstered - fabric. Men något som är rätt intressat är hur dom uppfattar Sverige.

Deras utställning har en svensk touch och det här är hur dom uppfattar Sverige, björkar, trasmattor och avskalade former. Lite norrlänskt skulle man nog kunna säga...

En vanlig måndag så här års är, enligt mig, rätt tråkig. Huset känns tomt när julen är utstädad. Vintern, som jag trodde skulle hålla sig borta det här året, tänker tydligen sätta klorna i oss. För nu har snön kommit och vädertjänst har lovat minusgrader den närmaste tiden. Så till våren är det långt.  

Men det vi inte kan njuta av ute kan vi skapa inne, varför inte sätta ihop en vaker buket tulpaner i vårens hetaste färg, radiant orchid. Det tänker iallafall jag göra..men först lite inspirerande bilder jag hittat på nätet...

 

 

Som alltid när jag gör något går jag all in. Att jag inte har kunnat hålla på med möbler den sista tid för att jag inte mår så bra är ingen hemlighet.. Så nu går jag all in på att ha lite mindre ont. Går dagen startade rätt kass men jag tvingade mig och min man ut på långpromenad. Efter några kilometer började kroppen jobba så pass att jag lyckades städa tvättstugen. Men sen var kroppen slut igen. Men det finns två saker som fungerar mot smärta och ångest. Det är andning och värme. Eftersom jag redan andningstränare så var det dags att ta till värme. Det tog en stunds fix och trix men tillslut uppallad med kuddar i soffan och pettflaskor med varmtvatten placerade på strategiska ställen så känndes det riktigt ok. Men pga att jag sitter i soffan så har jag inga nya projekt att visa så det får bli fler blider från sommarens resor...

 

Kyrkogård i Glasgow

Den här vinter har inte gjort gott för min hälsa. Så hur många planer jag än har och hur mycket vilja det än finns så måste jag börja prioritera. Så nu har jag bestämmt mig, jag måste - åtminstone lite- prioritera min hälsa. 
Järnbandet kring min bröstkorg har har hängt som ett ångestmoln över mig i månader. Musklerna som kramprycker och så tröttheten denna förbannade tröttheten som tydligen alltid går hand i hand med fibromyalgin. Men en ljusning i mörkret. Jag kom och tänka på tiden jag tränade yoga. Och vad gör man i yoga, jo man tänker på andninngen, man kontrollerar andningen. Så här om dagen började jag andas, jag la mig ner och andades fokuserat som en träningsform. Och visst det gjorde ont men för första gången kännde jag en glimt av hopp att kunna ta kontroll inte helt och fullt men lite och det räcker.

 

Jag och min hjärna har ofta väldigt olika uppfattningar om vila. Ett dygn hos pappa på Vartorps B & B skulle innebära total avkopping och mysig samvaro. Men i skydd av nattens mörker hade min hjärna andra planer. I stället för att ge mig välbehövlig sömn utarbetades en modell på en bänk med möjlighet att bygga på en rygg och få en soffa. Tanken slog rot så hårt att jag kände att jag bara måste prova... Så sagt och gjort, min man for till stan och hämtade armeringsjärn medan jag fixa mat. Sedan var det bara att börja böja. Tyvärr är jag i bland lite väl entusiastisk så dagen projekt fick två rejäla avbrott då jag lyckas dra loss städet från sin infästning. Vilket jag gjorde att jag fick lägga tid på att montera fast städet i stället för att göra vad jag planerat... men men jag klagar inte saker och ting brukar bli kara vad det lider ändå.