Våren tycks lysa med sin frånvaro och jag är sjukt trött på alla vinterkläder. 
Redan under förvintern så tyckte jag att mitt förråd med varma accessoarer var torftigt och tråkigt.
Det är nu inte så konstigt eftersom jag tycker att köpa kläder är tråkigt och att då få tummen ur och spontan handla tillbehör finns knapt på kartan.

 

Men här om dagen kom min kollega med en jätte snygg skarf. Å jag blev så sugen på att faktiskt själv ha lite nytt..

Eftersom vädret var kass så tog jag turen via den lokala hobby affären.

Ett par timmar senare var jag klar...

 

 

 

En vän till mig har flyttat.....

Litet rött torp på landet med äppelträd, massor av uthus och en egen damm. Men idyllen har en baksida, renoveringsbehov. Och inte lite heller. Sedan i maj har dom fått på i en husvagn på tomten medan huset har förvandlats från gammalt unket till röd låda utan innehåll och nu tillsist ett litet men frächt och mysigt hem.
Så nu när dom äntligen kunnat flytta in är det ju läge för en inflyttningspresent.

 

Som alltid är det svårt att hitta på något som någon som haft egen hem i många år inte redan har.

Men en pall kan väl alltid komma till nytta... Den här har fått en riktig personligprägel. Inte bara att jag byggt den av spillvirke, utan med hjälp av Lantmäteriets historiska kartor.

 

I fler år har jag funderat på att bygga slagbord. Men hur gör man...

Redan från början hade jag klart för mig att underredet inte skulle vara traditionellt. För hur snygga slagbord än är. Är dom vingliga och att försöka få mång att sitta bekvämt vid bordet är ju bara att glömma. 

 

Efter några dagars funderade kom jag på, undra om min stallvärdinna har slängt ullen efter att klippt fåren. En kontroll i fårhuset gav i handen. Det finns kvar och jag fick ta det jag behövde.

 

Så nu har jag tvätta, kardat och klipp ull. Inte det roligaste och inte lukatar det gott. Men nu, äntligen, klar.

Egentligen är det rätt skönt när semestern är förbi. Allt måste, alla man ska hälsa på, alla platser som måste ses. 
Nu skiner solen och man kan alltid skylla på att man är trött efter en arbetsam dag och krypa upp i solväggen och läsa en bok.

Nu är jag inte den personen som sitter still några länger stunder. Men om jag vore det och den dag jag faktiskt kanske göra det. Då måste jag ju ha en bra plats för detta. Pergolan finns ju och en uteplats i den är redan gjord. Fast något att sitta i saknas. Jag har länge drömt om en hängstol...

 

 

Medan efterdyningarna från stormen Egon drar fram sitter jag vid skissblocket och funderar...
Vill så grymt gärna byta vårat matsalsbord mot  två stycken slagbord. Men att hitta några som är exakt så som jag vill ha dom och att dom dessutom förväntas vara lika höga, tycks vara en omöjlighet. Så nu har jag, för kanske femte gången, börjat skissa på att bygga egna. Fast konstruktionen är lite komplex så osäkerheten kring om jag ska klara att bygga dessa är monomental. Och eftersom min kropp bestämmt sig för att inte vara samarbetsvillig så är transportsträckan ner till snicken lång och motig. Men skam den som ger sig.

 

I går lyckades jag iallafall med att tillbringa en lite stund i snicken och tavlorna som trycktes efter jul sitter nu på väggen..

 

Dagen med stort D, mamma fyller 60 år. Att hitta presenter till mamma är i paritet med att hitta en riktigt lite nål i en väldigt stor höstack. Hon har nämligen allt och det hon inte har, vill hon inte ha eller behöver inte ha.

Men det finns sån tur är saker hon gillar, så som trädgården. Nu är inte december rätt månad att hitta trädgårdsgrejer men tro det eller ej men jag lyckades hitta blomsterlökar, massor av blomsterlökar. Så presenten till mamma blir blomsterlökar i alla former och färger och två lovikkakuddar made by MMN.

 

Efter mycket om och men kom jag äntligen till skott och köpte både ett gängset och nya muttrar.

Och lite ytterligare meck senare så står dom där - ljusstakarna- 

Faktum är att under proccesensgång har jag lärt mig mycket nytt, framför att vad det gäller tynglagen :)

 

... det kan vara lite knepigt. Framför allt när man ska balansera något långt och smalt. Konstruktionen i sig är  ingen nyhet eller speciellt komplicerat... inte om man kan det eller om man var född på stenåldern.

När jag fick för mig att prova upptäckte jag att det är betydligt svårare att hitta balansen än det ser ut.

 

... kudden till mormor. 

 

I helgen satt jag och en 9-åring och pratade soffbord. Hon har ett litet rum som precis gjorts om till ett tween-rum med bäddsoffa. Men efter som rummet är just litet så behöver behöver soffbordet lätt kunna flyttas undan, fungera som skrivbord och användas till förvaring. Hmmm... klurigt.... 

Hennes egen tankte var en typ skolbbänk med hjul. Absolut varför inte. Men enligt min mening finns en liten hake med att ha en skolbänk som bord. Det är att man kan inte komma åt det som är i utan att plocka av allt som är på. Men har man inte ont av det så är det ett ickeproblem.

För mig finns ett annat något större problem, att bygga ett stabilt, nett bord med hjul är skitsvårt. Det låter kanske konstigt men det är faktiskt bland det absolut svåraste. För det blir väldigt mycket brytkraft i benfästen, så att få det stabilt utan att fuska genom att sätta en hylla på hälften är verkligen svårt...

Men jag har fortsatt klura på problemet och kommit fram till något som kanske skulle fungera.

En låda på hjul med förvaring och en klaffskiva som han fällas upp och ner vid behov. Lite som en kombo mellen klassiska klaffbord, en skolbänk och en låda..

 

Efter att ha rullat upp rullgardinen fram på förmiddagen ändrades dagen promenad i skogen till shoppingtur med dotter. Shoppingturen startades enligt givna rutiner med några baljor kaffe för att övergå till halvliggande ställing i fåtöljen utan för provhytten i jeansaffären och avslutas med att halvdöd stå och rota bland tag 2 för 1 mystiska hårvårdsprodukter i en klädbutik för tonåringar... Väl hemma, men en dotter som glad i sinnet försvann upp på rummet för att prova kläder, kunde jag kliva in i min komfortzon igen.

Mamma har önskat sig en väska/kasse precis avsedd för A4-pärm. Och eftersom hon vistas i politikens långa korridorer var jag bara tvungen att trycka någon form av statement.....

 

Snön och kylan tycks aldrig vilja ge med sig. Vilket gör att jag för det mesta sitter inne och trycker.Till och med min snick börjar förvandlas till ett kylskåp, så tiden jag spenderar där har också minskat drastiskt. Men lite kan jag få gjort trots viterkyla. Symaskinen står uppställd på matsalsborden bara 3 meter från kaminen. Och min kära vän blev så förtjust i sin kudde så hon bad om en likadan till.... En precis lika blev det givetvis inte men en nästa...

Eftersom det var ett tag sedan hon bad om den så vi får hoppas att hon inte har ångrat sig. Men skulle det vara så dyker den på säljsidan....

 

Jag har länge velat göra något i grön. En sån där skir vårgrön färg men en nyans som ändå fungerar året runt.

Och det senaste möblen är faktiskt grön. Lite dimgrön med genomslag av en mörkare grön och vitt.

Så nu står den här i snön i väntan på ett gyllene tillfälle att ta en kopp kaffe i vårsolen, men än dröjer det nog någon månad. Så det är bara att börja fundera på nästa projekt...

 

 

Enligt den konstruktionsspecifikation jag gjorde är kassen/väska klar. Men kan bara konstatera att det inte blev som tänkt. Utseendemässigt är den precis som tänkt, men när det kommer till funktion blev det en katastrof.

Eller så är det det här som är skillnaden på en konstruktör och en amatör, haha... Kan iallafall kontatera att jag inte tog med varken tyngdlagen, materials friktion eller brist på friktion i beräkningarna. Så "some shit happens" och ingen är ofelbar och allt det där. Jag är en väska rikare men inte så tillfreställd som jag önskat...

 

Äntligen lite uppehåll i regnet. Så de senaste dagarna har jag kunnat jobba ute en liten stund varje dag. Och tur är väl det, jag vet inte hur jag ska klara att sitta inne på ett kontor hela dagarna utan att ha haft möjlighten att tanka på lite D-vitamin.
Det är tanken som slog rot när jag var i Gamleby som har hägrat. Och som alltid när en sån där speciell tanke dyker upp vill jag prova direkt. Inte snart, inte i morgon, utan NU eller ännu bättre i går. 

Och det är inte designen som lockar utan konstruktionen. Att designa något på papper och sätta ihop det är inte så svårt men... Är det möjligt för mig att klura ut något som kan konstrueras med enkla handgrepp och ändå är funktionellt och hållbart. Det är det som är drivkraften.

 

Bänken är inte klar men på god väg....

Äntligen lite uteväder... som jag har längtat. Jag har till och med funderat på ljusterapi men idag så glimrade det till på himlen av en väldigt svag sol men än dock sol. Så jag, som borde ha jobbat, smet ut och böjde järn. Och som oftast fanns min man i närheten och kunde serva med lite svetsning... 

Sista projektet för i år blev två marschallhållare. Idén kom från en vän som visade mig en marschallhållare och sa har har du en smart konstruktion den borde du utveckla. Nu blev det ingen utveckling snarare en förenkling men i stället för enarmad blev det trearmad.

För en så där 10-12 år sedan klädde jag om en fåtölj en en märklig blå-grå-grön nyans med ljusgula romber.

Nu fick jag frågan om jag kunde fixa en passande kudde. Något trixande och inköp av flera tyger så blev det rätt tillslut. Nu är den kudden plus några till klara...