Den här vinter har inte gjort gott för min hälsa. Så hur många planer jag än har och hur mycket vilja det än finns så måste jag börja prioritera. Så nu har jag bestämmt mig, jag måste - åtminstone lite- prioritera min hälsa. 
Järnbandet kring min bröstkorg har har hängt som ett ångestmoln över mig i månader. Musklerna som kramprycker och så tröttheten denna förbannade tröttheten som tydligen alltid går hand i hand med fibromyalgin. Men en ljusning i mörkret. Jag kom och tänka på tiden jag tränade yoga. Och vad gör man i yoga, jo man tänker på andninngen, man kontrollerar andningen. Så här om dagen började jag andas, jag la mig ner och andades fokuserat som en träningsform. Och visst det gjorde ont men för första gången kännde jag en glimt av hopp att kunna ta kontroll inte helt och fullt men lite och det räcker.