Men ingen med den här bloggen var att den skulle handla om möbler, bara möbler. Men det denderar att bli någon form av dagbok, som för det mesta handlar om möbler men även om livet realiteter.

 

Och i dag blir det i högsta grad livets realiteter, för nu fick jag besked om en familjemedlem igen... Cancer... 

Det är sjätte gången på 8 år som telefonen ringer och någon säger att en person som står mig nära har cancer, 2 gånger slutade det inte lyckligt. När det gäller den här personen blåstes faran över vid jul, vi trodde att cancern hon fick i sommras var borta, att cellgifterna gjort sitt. Det var en allvarlig form av cancer men allt gick så bra. Tumören krymte, metastaserna kapslades in och operationen ställdes in, Och vi andades ut. Men nu ringde telefon, pappa på tråden, cancern är tillbaka, aggressivt, strålning, cellgifter..... Jag vill egentligen bara skrika - Inte igen - men det hjälper inte, jag kan inte trolla bort cancern, jag kan inte ens ta bort pappas smärta över att ännu en han älskar är sjuk. Jag kan bara säga: jag finns här om du behöver mig, för att ha cancer måste vara ett helvete men att, som pappa,stå vid sidan och inget kunna göra är helvetet x2. Han har gjort det en gång tidigare och då gick det inte vägen. Den här gången håller vi tummaran att läkarna vinner kriget ock pappa och hans kärlek får många år tillsammans. Men, fan, vad livet gör ont ibland...