....det är inte bara ett uttryck som gör alla invandrare förvirrade. Det är också så min tillvaro har tett sig den senaste tiden. Efter ha egnat de senaste veckorna mest i bilen och i telefon verkar det som om världen börjar stanna av lite grann och jag kan börja med vårens alla projekt. Eller ja när vädret tillåter. De senaste 5 dagarna har jag befunnit mig på östkusten i strålande sol och stundtals önskat mig hem till min egen trädgård och de spirande planer som finns. 

Men dessa dagar har inte bara präglats av sorg och saknad. Jag fick möjlighet att uppfylla en människas sista vilja.

En plantering som skulle symbolicera havet och strand. Vilka krukor som skulle användas var redan klart så det vara bara att försöka göra resten...